Spanish painter , 1849-1916 was a Spanish painter, and one of the most prominent artists of Valencia from the end of the nineteenth century, working in the Impressionist style. Born into a poor family, Pinazo was forced from a young age to assist in supporting the family by practising various trades. He had only attended eight grades when his mother died of the cholera, and young Ignazio was variously employed as a silversmith, a painter of tiles, and a decorator of fans. After his father's death, he lived with his grandparents, and in 1864 enrolled in the San Carlos Academy of Fine Arts, Valencia, earning his living as a hatter. His artistic career started when he was 21, and he achieved his first success in Barcelona three years later. In 1871, work by him was displayed in the National Exhibition of Fine Arts for the first time. He visited Rome twice, the first time (1873) thanks to the sale of a painting. From 1876 to 1881 he lived in that city on a grant. When he returned to his native city in 1874, he abandoned the conventional historic themes he had so far devoted his efforts to, and instead started painting family subjects, nude figures, and scenes from daily life, thereby anticipating Joaqu'n Sorolla y Bastida and Francisco Domingo both in subject and style.   Related Paintings of Ignacio Pinazo Camarlench :. | Retrato del Conde Guaki | Enamorados | Juegos icarios | Interior de alquerea valenciana | Template:Es |
Related Artists:
Carlo Bonavia
was an Italian painter known for idyllic landscape paintings, engravings and drawings. He was active from 1740 until his death in 1788. He is thought to be from Rome, but worked in Naples from about 1751 to 1788. He was trained in the Neapolitan landscape tradition of Salvator Rosa (1615-1673) and Leonardo Coccorante (1680-1750), but was much more strongly influenced by the work of Claude Joseph Vernet, who visited Naples in 1737 and 1746.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
villelm melbye
Danish, 1824-1882 The brother of Anton and Fritz, both Danish artists, Vilhelm Knut Frederik Melbye was born in Denmark and would finish his career as a Professor in the Copenhagen Academy, appointed in 1880. His years between would see him work out of the important venues of Dusseldorf, Venice, Paris and London. His paintings may almost be used as a travelogue to his career. Working in the Netherlands and paintings scenes of the North and Black Seas through the late 1840s, he exhibited regularly at Charlottenborg in Copenhagen. Melbye lands in London by the early 1850s and ??anglicizes?? his signature to Wilhelm Melby. Paintings by him of Gibraltar and the Italian Mediterranean are in prominent public collections with dates from 1854-62. British subjects reappear in the 1860s, and in 1878, he exhibits at the Parisian Academies. Some later works are signed with initials or his given name once again. The heart of all his paintings is his obvious attraction to the coastal harbors and marine settings of Europe. They dominate his output, and are compositions full of realistic and dramatic elements emphasizing humanity??s maritime efforts. Cool light, layered shadows and a talent for translating visual depth are noticeable elements in his paintings.